justanothernovelbyme

Pip, pip ,pip. Usch vad jag hatade min väckarklocka. Jag blev alltid så rädd när den ringde, och idag hade jag ingen lust att gå upp. Även fast det var min första dag på jobbet och jag tyckte att det skulle bli ganska spännade att få se vad jag skulle få göra och så, så hade jag ingen lust att gå upp ur sängen. Jag la huvudet på kudden igen och kollade upp i taket. Hur kunde min säng vara så skön på morgonen? Det var som om den hade en dragningkraft för jag kunde verkligen inte gå upp. Men efter tio minuter så reste jag mig långsamt upp och masade mig in i badrummet och satte på duschen. Jag lät det rinna ett tag och sedan ställde jag mig under dom varma strålarna. Jag shampoonernade håret och tillslut vaknade jag till liv. När jag hade duschat klart gick jag in i köket och tog fram en skål och hälde i vanilj youghurt och lite flingor, sedan tog jag fram apelsin juice och hällde upp i ett glas och sedan satte jag mig vid köksbordet och började äta. Jag åt snabbt upp och sedan gick jag in i badrummet och sminkade mig. När jag var klar gick jag tillbaka till mitt rum och hämtade min mobil och sedan var det dags att gå. Jag hade inte brottom eftersom klockan var halv 9 och det tog circa tjugo minuter att gå.

Jag gick in genom dörren till cafet, mitt nyblivna jobb. Jag gick fram till kassan och tjejen med brunt hår ner till axlarna hade idag lika mycket smink om inte ännu mer. Jag antog att det var hon som var Sandra.
"Hi, are you Sandra?"
"Oh hi, yes I'm Sandra. Nice to meet you" Sa hon och räckte fram handen. Hon hade ett stort leende på läpparna.
"You too" sa jag och gav henne ett leende tillbaka "So is Josef here?"
"No not yet, but I'm sure he will be here in a minute"
"Okay " Jag kollade runt i cafet, väggarna vita och det var ett stort fönster ut mot gatan så man kunde se alla som gick förbi. Kassan var rätt in och man kunde se alla kaffemaskinerna och på höger sida av kassan stog alla bakelser. Det var väldigt mysigt och jag tror jag till och med gillade det mer den här gången än förra, om det nu var möjligt.
"Hi Allie!" Sa en mans röst bakom mig.
"Oh hi" sa jag och sträckte fram min hand
"I'm Josef, okay so come with me" Jag följde med honom till ett litet rum som jag antog var personal rummet.
"You can put your bag over here" Han pekade på en stol och jag la min väska och min jacka på den.
"So, have you ever worked at a cafe before"
"No, but i have worked in a clothing store for almost a year, before I moved here"
"That's great, where are you from, I can here that you have an accent"
"I'm from Sweden, but my friend and I moved here two days ago. We're going to study at School of Fashion here."
"Sweden wow, well I hope you like it this far, and your english is really good.
"I love it, thank you. I've traveled a lot and I have lived a few months in California"
"I love California, If I could, I would live there"
"Yes, I like California too!"
"We can talk more about that later" sa han och log "Now I'm going to show you what you are going to do."
"Okay" Jag gillade redan Josef, han verkade väldigt snäll och jag var nästan säker på att vi skulle komma bra överens. Han visa mig hur jag skulle göra med kassan och hur jag skulle göra kaffe, jag hade lätt för att lära mig så efter bara två timmar visste jag hur man skulle göra allt. Jag var ganska seg och det tog lite längre tid för mig att slå in allt i kassan, menjag visste hur man skulle göra. Men jag antog att jag skulle bli snabbare på allt när jag hade jobbat där i några dagar.

Min första kund kom in.
"Hi, I would like a coffe with milk and a bluberry muffin, please" Sa en äldre dam.
"Okay that will be 5" Hon gav mig fem pund
"Thank you" Sa jag och började slå in det i kassan. Först blev det lite fel så jag var tvungen att börja om men sedan gick det.
"I'm sorry. I'm new here" Sa jag och skattade till lite.
"Don't worry about it sweetie" Sa hon och gav mig ett leende och satte sig vid ett bord. Jag började göra i ordning kaffet och tog fram en blåbärsmuffin. Sedan gick jag fram till hennes bord och lämnade det, eftersom att det inte var någon kö.

Jag stog och fixade med kaffe maskinen när jag hörde min andra kund komma in. Jag vände mig om och såg dom två killarna jag sätt här igår. Fan, varför var dom tvungna att komma hit på min första dag, jag skulle ju bara göra bort mig. Om jag var långsam när det var äldre människor så brydde jag mig inte så mycket. Men om det var folk i min ålder så är det ju bara pinsamt. Jaja, skit samma tänkte jag.
Dom båda killarna kollade på mig och jag gick fram till kassan. Killen med brunt lockigt hår kollade in i mina ögon och vi fick ögonkontakt för några sekunder innan den andra killen med svart hår harklade sig lite. Jag vände snabbt bort min blick.
"Euumm, I would like a Carmel Frappuchino and a bagel" Sa killen med svart hår. Han log mot mig och hans leende var verkligen fint.
"Okay, and you?" Jag flyttade min blick till den andra killen."
"I.. I would like a vanilla latte and a bagel, please" Sa han.
"Okay, do you want to pay seperate or together?" frågade jag
"Together is fine" Sa dom båda i kör och jag skrattade till lite.
"Okay, that will be 10" Han gav mig pengarna medan jag försökte slå in det i kassan. Vilket jag totalt misslyckades med. Jag tog bort allt och försökte igen.
"I'm sorry, this is my frist day here" Jag försökte igen och det funkade inte den här gången heller.
"Don't worry about it" Sa killen med brunt hår och gav mig ett leende. Jag kände hur det hettade till lite på mina kinder och jag hoppades verkligen inte att dom såg det.
Jag fick äntligen upp kassa lådan och jag stoppade ner penarna och slog sedan igen den.
Dom stog fortfarande kvar och det blev en pinsam tystnad, jag började fixa med deras kaffe.
"So you work here?" Frågade killen med svart hår.
"No I'm just just standing here" Sa jag ironiskt.
"Haha, that was a stupid question." Jag skrattade vilket dom också gjorde.
"Eumm, so do you live close to here?" denna gång var den killen med brunt hår som pratade.
"I do, it's like twenty minutes to walk or something like that, and you?"
"Frågade jag och kollade på dom båda"
"Yep, kind of. It takes 15 minutes if your walking." Sa killen med brunt hår och den andra nickade instämmande
"So you're living togehter?" Frågade jag
"haha, no, or we don't live in the same apartment", dom kollade på varandra och skrattade lite "But we are neighbors"
"Okay" sa jag och skrattade till lite. "Here you go" Sa jag sedan och gav dom deras kaffe och bagels.
"My name is Harry by the way" Sa killen med brunt hår
"And I'm Zayn"
"Nice to meet you Harry and Zayn, I'm Allie" Jag gav dom ett leende.
"Do you want to sit down for a while with us?" Sa killen som hette Zayn och pekade på ett bort på höger sida.
Det var ingen kö och det var tomt på gatan utanför. Så det skulle bara bli konstigt om jag stog i kassan för mig själv. Så jag kunde lika gärna sitta och prata med dom ett tag tänkte jag.
"Sure why not" Sa jag och gick med dom till ett bord
"Do you have an accent?" Frågade Zayn och kollade på mig med en nyfiken blick. Jag skrattade till lite
"Yes, I do. I just moved here from Sweden"
"I love Sweden" Sa Harry snabbt. Jag skrattade till igen
"Why did you move here" Frågade Harry
"I'm gonna go to School of Fashion later this summer"
"For how long?"
"Three years"
"So do yo live here by yourself then?"
"No, my best friend lives here too"
"That's nice. So how do you like London?"
"I like it a lot, its so beautiful, and I just love it here"
"Good, I like London too, and Sweden" Sa han och skrattade lite.
"When did you go to Sweden" Frågade jag förvånat. Sverige är inte direkt ett land jag skulle åka på semester till om jag bodde i London.
"We just went there for work" Sa han snabbt
"We? so you went together?" Dom kollade på varandra och nickade. Dom utbytte några blickar som jag inte kunde tyda.
"Yes we did."
"Okay , so what do you work with then?"
Precis då kom en tjej i 25 års åldern in.
"Sorry guys, I will be back in a second, if I can open the cash register" Sa jag och skrattade vilket dom också gjorde. Dom började småprata med varandra och jag tog emot min tredje kund och nu gick det redan bättre. Jag hade inga problem med att öppna kassan den här gången vilket var skönt. Jag visste inte om jag skulle gå tillbaka till killarna eller stå kvar bakom kassan när jag hade gjort i ordning kaffet till tjejen. Men mer behövde jag inte tänka på det för Harry viknade till mig att jag skulle komma igen. Så jag gick dit och satte mig igen
"So how did it go?" sa han med ett flin.
"Good, I didn't mess up at all this time" Sa jag stolt
"I don't believe you" Sa han och skrattade
"Well.. I didn't" Sa jag och skrattade också.

Vi satt och pratade och pratade, jag tog emot kunder när dom kom men gick alltid tillbaka och satte mig vid killarna igen. Vi hade riktigt roligt och pratade och skrattade. Sedan ringde Harrys mobil och han svarade.
"Okay we will be there in a minute" Sa han och lät lite irriterad
"I'm sorry but we have to go" Sa han och gav mig ett ledsamt leende
"That's fine my shift is over soon anyway" Sa jag och ställde mig upp
"Well I guess we'll see you tomorrow?" Sa han och frågandes
"Maybe, I don't know if I'm working tomorrow or not"
"I hope you do" sa han jag skrattade lite. Sedan kramade han om mig, och efter det kramade Zayn om mig och viskade i mitt öra
"Nice to meet you Allie"
Sedan log dom mot mig och försvann ut genom dörren, jag följde dom med blicken tills jag inte kunde se dom längre.